sjukhus

Då ska jag presentera min tredje blogg. För jag har försökt innan. Det har gått så dåligt att det som längst höll på ett halvår. Men jag saknar det alltid lite mellan varven. Så nu testar jag konceptet hemlig blogg. Känns ganska unikt, ganska indie, ganska bra. Jag slipper gömma känslor för bloggläsare jag känner och kan samtidigt få följa strömmen och fläka ut mitt liv på internet. Bättre blir det väl knappast. Jag vet inte vad jag kommer skiva om. Kul kommer det i alla fall inte bli. Det kommer bara vara jag, en anonym person som man i bästa fall får se benen på, som ältar att allt var bättre förra året. En hypokondrisk, livrädd betraktelse över livet, döden och kärleken. Ungefär så. Pretantiöst? Ja. Men pretto har blivit mitt mellannamn, och jag har bestämt mig för att nicka istället för att neka. Ja, jag har känslor. Ja, jag är pretantiös. Ja, Kent är mitt favoritband. Ja, jag hatar staden jag bor i.

Ja, jag är rädd.